Icke-förväntan inför midsommar
Konstigt hur man ändrar sig egentligen.
Satt och funderade en stund nu när ungbusarna sover middag över hur föränderligt allting egentligen är. Inget är detsamma speciellt länge.
Nu i midsommar är det 11 år sedan jag och kära M blev ett par.
Tänk, 11 år! Det känns helt absurt. Men dessa 11 år har gått väldigt fort, nästan för fort.
Och under dessa 11 år har allting runt omkring oss förändrats. Inte bara runt omkring oss utan även vi har ju förändrats.
Tänker just nu på den förväntan man kände inför midsommar när man var barn/tonåring. Man planerade i flera veckor innan vad man skulle göra, var man skulle vara och med vilka.
Men i år känns det bara.....
...just ingeting!
Det känns som om det är vilken vanlig helg som helst.
Och faktiskt så saknar jag den där känslan av förväntan. Av längtan.
Jag tror inte att jag kan skylla på att jag håller på att bli gammal för för det första är jag trots allt bara 31 och för det andra tror jag visst att man känner förväntan över saker oavsett hur gammal man är.
Annars skulle det ju vara väldigt trist.
Jag vet ärligt talat inte alls vad jag ska skylla denna "icke-förväntan" på......
.......Jag har väl helt enkelt gått och blivit.......
...........Tråkig
Satt och funderade en stund nu när ungbusarna sover middag över hur föränderligt allting egentligen är. Inget är detsamma speciellt länge.
Nu i midsommar är det 11 år sedan jag och kära M blev ett par.
Tänk, 11 år! Det känns helt absurt. Men dessa 11 år har gått väldigt fort, nästan för fort.
Och under dessa 11 år har allting runt omkring oss förändrats. Inte bara runt omkring oss utan även vi har ju förändrats.
Tänker just nu på den förväntan man kände inför midsommar när man var barn/tonåring. Man planerade i flera veckor innan vad man skulle göra, var man skulle vara och med vilka.
Men i år känns det bara.....
...just ingeting!
Det känns som om det är vilken vanlig helg som helst.
Och faktiskt så saknar jag den där känslan av förväntan. Av längtan.
Jag tror inte att jag kan skylla på att jag håller på att bli gammal för för det första är jag trots allt bara 31 och för det andra tror jag visst att man känner förväntan över saker oavsett hur gammal man är.
Annars skulle det ju vara väldigt trist.
Jag vet ärligt talat inte alls vad jag ska skylla denna "icke-förväntan" på......
.......Jag har väl helt enkelt gått och blivit.......
...........Tråkig
Kommentarer
Postat av: Sofia
Känner precis samma sak. Även om jag någonstans i mig har en kanske förvriden bild av att jag vill ha den där urtyps midsommaren bland klippor och vågor.. Men egentligen vill jag kanske innerst inne bara sitta på balkongen och stirra på grannarna som grillar. =)
Trackback
