Kärleksbarnet av Hillevi Wahl
Dagens boktips: Kärleksbarnet av Hillevi Wahl
Otäck! Men viktig.
"En berättelse om alkohol, bingo och brutna löften" står det på utsidan.
Jag som själv har/hade missbrukande föräldrar kände kalla kårar utmed ryggen hela tiden, men trots detta streckläste jag boken.
Den är viktig.
Vi måste våga se dessa barn. Vi måste våga vara obekväma och ställa frågor. Inget barn skulle behöva uppleva sådant som Hillevi Wahl skriver om.
Jag känner att "det kunde varit jag"
Men jag är inte lika modig som Hillevi Wahl är. Den resa hon måste ha gjort inom sig när han skrev boken kan inte ha varit lätt. Den resan vill inte jag göra, inte nu. Kanske aldrig.
Hon beskriver målande om hur det är att växa upp med föräldrar som missbrukar. Hon beskriver känslor som inga barn skulle behöva ha. Känslan av att inte finnas till, inte få finns till. Känslan av att vara övergiven av dem som egentligen betyder allt för ett litet barn, föräldrarna.
Hon skriver även om hur lätt det är att man upprepar sina föräldrars misstag.
Det är viktigt!
Är man medveten om det så är risken mindre tror jag. Men då måste vi våga se sanningen. Våga titta på våra grannar, våra nära, våra barns dagiskompisars föräldrar osv. Vi får inte låta något barn vara osynligt.
Mig var det någon som såg. Jag var inte osynlig. Tack.
Läs den. Nu.
Otäck! Men viktig.
"En berättelse om alkohol, bingo och brutna löften" står det på utsidan.
Jag som själv har/hade missbrukande föräldrar kände kalla kårar utmed ryggen hela tiden, men trots detta streckläste jag boken.
Den är viktig.
Vi måste våga se dessa barn. Vi måste våga vara obekväma och ställa frågor. Inget barn skulle behöva uppleva sådant som Hillevi Wahl skriver om.
Jag känner att "det kunde varit jag"
Men jag är inte lika modig som Hillevi Wahl är. Den resa hon måste ha gjort inom sig när han skrev boken kan inte ha varit lätt. Den resan vill inte jag göra, inte nu. Kanske aldrig.
Hon beskriver målande om hur det är att växa upp med föräldrar som missbrukar. Hon beskriver känslor som inga barn skulle behöva ha. Känslan av att inte finnas till, inte få finns till. Känslan av att vara övergiven av dem som egentligen betyder allt för ett litet barn, föräldrarna.
Hon skriver även om hur lätt det är att man upprepar sina föräldrars misstag.
Det är viktigt!
Är man medveten om det så är risken mindre tror jag. Men då måste vi våga se sanningen. Våga titta på våra grannar, våra nära, våra barns dagiskompisars föräldrar osv. Vi får inte låta något barn vara osynligt.
Mig var det någon som såg. Jag var inte osynlig. Tack.
Läs den. Nu.
