McMorrigan

Så här på första dagen av 2008 är det kanske dags att försöka summera året som gått.
Jag ger mig inte ens på idén att försöka summera vad som hänt i den stora vida världen 2007. Det finns det så många andra som kommer att göra bättre än vad jag kan.

Men en liten summering av mitt eget 2007 törs jag göra. Även om det kommer att bli en mycket kompakt version då jag varken har tid eller lust att skriva en lång uppsats idag!

Ja, vad har egentligen hänt under 2007 i familjen H?
Livet har rullat på med allt vad det innebär.

Lilla loppan O lärde sig gå de första dagarna under året och har sedan förvandlats från en liten bebis på runt året till en riktig lite vilde med en stark egen vilja och både tre och fyra rävar bakom öronen.
Han har också utvecklat en slags teaterapa inombords och uppträder mer än gärna! Om ca 3 veckor fyller han 2 år och jag tar för givet att det inte kommer att snurra långsammare runt honom ju äldre han blir utan snarare tvärtom!

J, fyllde 3 år i april och har det sista året varit en riktig treåring. Trotsig, egensinnig, busig, stollig och alldeles...... alldeles underbar!
Han har gått från att vara en liten kille som mest leker och grejar på sitt lilla vis till en liten kille på snart 4 som har funderingar om det mesta.
Han funderar mycket på varför inte mormor finns längre och hur han har kunnat få plast i min mage. Hur det kommer sig att han har snopp och jag snippa. Och en massa andra saker som är viktiga i hans värld.
Det är fantastiskt att se på världen ur en treårings perspektiv. Lite synd att man inte tar sig tid för det lite oftare bara.
Den här julen var nog den bästa jag kan minnas just för att jag såg den genom hans ögon.
Apropå ögon så har han fortfarande lapp för ögat.
Jobbigt?
Ja, visst! Det är skitjobbigt att tvinga på honom lappen varje dag men vi ser ju att den gör nytta och att hans syn blir bättre och bättre vilket gör att det är värt det.

Min kära make M då?
Ja, vad ska jag säga? Han jobbar och sliter. Har tagit körkort på tungt släp.
Och så är en han en underbar make och far.
Jag kan helt ärligt säga att jag valde rätt man som far till mina barn! Visst tryter tålamodet även för honom men ingen är ofelbar. Allra minst jag.
I september var vi på kryssning med hans jobb vilket nog var rätt nyttigt för oss. Det var första gången vi var utan barn mer än några timmar på snart fyra år.
Jag trodde nog det skulle kännas lite märkligt men det var faktiskt riktigt skönt!
Tänk bara att kunna få äta i lugn och ro utan att samtidigt mata en eller två till och försöka se till att det inte hamnar allt för mycket mat på väggarna.

Mitt 2007?
Största förändringen är nog att jag har börjat jobba igen! Jag har ju varit mammaledig i fyra år så det kändes lite märkligt att försöka ta sig ut i arbetslivet igen. Men faktiskt riktigt roligt när jag väl började jobba!
Först var jag arbetslös i ca 6 veckor eftersom min tjänst på Scheeleskolan gick ut när jag var gravid med J. Och eftersom jag inte är behörig så hade jag ju inget att komma tillbaka till.

På ett sätt var det skönt eftersom jag kände att jag nu ville prova ngt nytt. Men huvva vilken otäck känsla det var att vara arbetslös! Jag kände mig helt ärligt ganska värdelös.
Vem skulle vilja anställa en 31-årig lite överviktig småbarnsmamma som inte har jobbat på nästan fyra år?
Det visade sig att det fanns flera som var intresserade men som låg lite långt från mitt hem i mitt tycke. Skönast är ju att slipp pendla.

Efter ett besök på min lokala tygbutik där jag lite nonchalant slängde ur mig att jag tyckte dem skulle anställa mig fick jag jobb!
Ibland har man tur som en tok för en av tjejerna som har jobbat där i över 20 år hade precis sagt upp sig.
Jag behöver väl inte säga att jag har handlat en del genom åren i just den butiken?
Att jag dessutom har jobbat som syslöjdslärare och senare även varit klassföreståndare till en av de andra anställdas ena dotter hjälpte nog till att få jobbet.
Lite pirrigt att börja jobba i en butik där både sömnad, mönsterpassning, mätning och allt annat som man behöver kunna ingår.
Men egentligen kan det ju inte bli bättre än att man får jobba med det man gillar att hålla på med till vardags som hobby.
Att jag också får mätta mitt behov av socialt umgänge gör det ju inte sämre!

Naturligtvis har det hänt en hel massa mer säker under året. Vi var till Gotland på semester, en sväng i Göteborg och i Stockholm hann vi också med.

Vi har varit sjuka och friska om vartannat. Dock inte så sjuka som vi trodde att vi skulle bli nu när pojkarna har börjat på dagis.
Där började de i augusti och de trivs som två makrillar i Kattegatt. Inga ledsna miner på morgnarna gör att det känns bättre i mammahjärtat när jag lämnar dem på morgonen.

Nu tror jag att jag får avsluta det här inlägget innan jag får skrivkramp.

Jag ska försöka bättra mig och skriv mer i bloggen igen. Men det är svårt att hinna med när man jobbar till 18.00 nästan varje kväll.

För hur det än är så är ju detta med bloggandet bara "en kul grej" medan mina barn mer än gärna får lägga beslag på min tid när jag kommer hem!

God fortsättning alla nära, kära och främlingar som läser i bloggen!

Jag vet att ni är en hel del eftersom jag kan se hur många besök jag har per dag. Dock vore det kul med lite fler kommentarer!